“Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
- Hjalmar Söderberg, Doktor Glas

Söderbergs fantastiska roman om Doktor Glas och hans våndor i moraliska dilemman och olyckliga kärlek till prästfrun Helga sätter fingret på något fundamentalt mänskligt; vi är förprogrammerade för att vara tillsammans med andra. Våra hjärnor är oerhört uppmärksamma på alla signaler som skulle kunna tyda på avvisande eller missgillande. Vissa forskare menar rentav att signaler om socialt missgillande väcker lika starka reaktioner hos oss som fysiska hot. Vi vill vara som de andra i vår grupp och vi vill säkerställa vår plats i gruppen. Framförallt vill vi inte vara sämre än de andra med vilka vi identifierar oss. 

Jobba med de sociala normerna

I ett samhälle bildas alltid sociala normer, en slags oskrivna regler om vad som är okej och inte okej, vad som uppskattas och inte. Dessa normer kan se olika ut i olika grupper och går inte alltid att tydligt ta på, även om de ofta är något de flesta intuitivt är medvetna om. Dessa normer påverkar vårt beteende i högre grad än vad många av oss är beredda att erkänna. 

Flera studier har visat att det är mer effektivt att spela an på vad andra i vår grupp (exv. vårt grannskap, vår socioekonomiska grupp, vår yrkeskår) gör än att vädja om att göra goda gärningar för en moraliskt god sak. Med andra ord tycks det vara mer effektivt att påtala att andra i trapphuset bytt till lågenergilampor än att informera om att lågenergilampor är bra för miljön, eller till och med att de ger lägre elkostnader. 

På samma sätt som barn enligt det uttjatade, men likväl giltiga uttrycket, inte gör som vi säger till dem att göra utan vad de ser oss vuxna göra kommer våra medmänniskor bli mer påverkade av att de sociala normerna skiftar än att vi säger till dem att deras aktuella beteende är fel. Ska vi påverka andra behöver vi helt enkelt ändra de sociala normerna. Det behöver bli oattraktivt, icke önskvärt och gärna lite skämmigt att flyga och äta kött, att konsumera utan eftertanke och att leva i överflöd. Men ännu viktigare är att göra det attraktivt, önskvärt och eftersträvansvärt att leva miljövänligt. 

 

Stärk tillgänglighetsbiaset

Det vi hör talas mycket om tror vi är vanligare och viktigare. Detta visas gång på gång; när media rapporterar mycket om klimatet, till exempel inför ett stort klimatmöte, så seglar klimatfrågan upp som viktigare på listan över folkets viktigaste politiska frågor. När vi slutar prata om något, när media slutar skriva om något så kan vi på något märkligt sätt börja tro att problemet är löst. Det kallas tillgänglighetsbias eller availability bias, och är en av hjärnans många fallgropar. Men en fallgrop vi definitivt ska nyttja. Ska vi påverka andra, ska vi bli fler så behöver vi prata om klimatfrågan. Inte nödvändigtvis påtala det katastrofala läge klimatet befinner sig i (vilket kan trigga lamslående obehag), men kanske framförallt som en komponent som är självklar i de val vi gör. Sprida artiklar, slänga in det i konversationen i lunchrummet, skriva till politikerna för att påminna dem om att beakta klimatet i de beslut de fattar. Det vi pratar, hör och läser mycket om tror vi är viktigt - klimatfrågan är definitivt något vi behöver fortsätta göra tillgängligt på alla sätt vi kan.  

Texten uppdateras löpande.