Vad gör dig mest upprörd? 
1. Att dina barns skola behöver slå igen nästa vecka på grund av att någon misskött ekonomin.
2. Att koldioxidhalten i luften 2017 var högre än någonsin. 

Chansen är ganska stor att du svarar Alternativ 1, även om du identifierar dig som en person som bryr sig mycket om klimatförändringarna. Klimatkrisen är viktig, men att mina barn har någonstans att gå i skolan känns på något sätt mer akut, mer konkret, viktigare att ta itu med först. Det är inte konstigare än att våra hjärnor ganska mycket är utformade för att reagera på det som ligger oss nära i tid och rum. Det är enklare att genomföra ett jobb när belöningen är tydlig och inom räckhåll än när den är diffus och tidpunkten oviss. Den kände forskaren B.F. Skinner visade med sina kända råttexperiment att råttor (och även vi människor) i hög grad är styrda av vilka konsekvenser våra beteenden har. Gör vi något och det har en önskad konsekvens ökar sannolikheten att vi kommer göra samma sak igen. Uteblir den önskade konsekvensen eller om konsekvensen är oönskad minskar sannolikheten att vi gör samma sak en gång till. För att ta ett konkret exempel: Äter jag tacos för första gången och tycker det är jättegott ökar sannolikheten att jag vill äta tacos igen. Äter jag däremot tacos och tycker det smakar blä kommer jag troligen inte vilja äta det igen. 

Det här är problematiskt när det kommer till klimatkrisen eftersom så mycket av dess konsekvenser ligger långt bort i både tid och rum. Flyger jag till andra sidan jorden så blir den direkta och tydligaste konsekvensen för mig troligen att jag kommer till ett exotiskt ställe och har en härlig resan. Medan den miljömässiga konsekvensen av min flygresa (i kombination med många många andra personers flygresor) är ytterst diffus och långsiktig. Vi kan veta om dem på ett teoretiskt plan, men när det gäller att ändra våra beteenden är direkta, konkreta, upplevda konsekvenser mycket mer effektiva än teoretisk kunskap.