SVAR: Jag har inte sett några studier på det, så jag vet inte om det kan stämma. Min gissning är att stress, ensamhet och polarisering ger upphov till att både attraheras av katastrofnyheter och skaffa sig extrema åsikter.

Jag tänker såhär: när man sitter framför sin skärm, till exempel, är man ofta ensam (eller så är man bland folk men känner sig ensam, vilket har samma biologiska effekt). När vi är ensamma går hotsystemet igång, vi blir mer observanta på hot, och tolkar lättare saker som personliga förolämpningar. Om vi är observanta på hot och nås av en rubrik som verkligen känns hotande för oss (som att klimatet håller på att gå åt pipan eller att det kommer komma främlingar som tar mitt jobb) kommer vi att bli väldigt sugna på att ta reda på mer. Och när vi väl läser om det så tolkar vi eventuellt informationen som personligt hotande. I fallet om klimatfrågan leder det oftast till känslor av maktlöshet och uppgivenhet, som mynnar ut i passivitet. Men det struntar ju nyhetsproducenterna i, deras uppgift är främst att sälja klick. Så de producerar fler sådana nyheter och håvar in fler klick. I fallet om främlingsfientlighet är det klart att slutsatsen att vi ska stänga ute nykomlingar är en mer rimlig när vi är i hotsystemet, än om vi hade känt oss trygga och haft empatin påkopplad. Det här är absolut inte hela skälet till att rasism och fientlighet har ökat, men kanske en del av den psykologiska förklaringen till näthat som kan vara viktig att förstå. 
/Kali