Hur kan vi markera vår ställning på ett sätt som inte uppfattas som elakt?

SVAR: Det vi inte vill hamna i är skuldbeläggande eller press som blir så jobbig att personen distanserar sig mentalt från både dig och sakfrågan. Om det händer är ju risken att hen bryr sig ännu mindre nästa gång hen bestämmer sig för att flygpendla till ett extraknäck i Hanoi. Samtidigt känns det inte så effektivt att bara ignorera, då förändras varken normen eller personen. Om du har en chans att påverka någon avgörs av hur nära du står personen i relation och ideologi. Fråga dig först:

Tycker hen om mig?

Litar hen på mig i andra frågor?

Om svaren på minst en av de här frågorna är ja, gå vidare. Var alltid vänlig. Fråga hur det kommer sig att hen gjorde det valet. Och sedan det viktigaste steget: LYSSNA. Ställ följdfrågor. Glöm idén om att du ska få henom att ändra sig på stubben och boka av sin kvällskurs i vietnamesiska. Ditt jobb är framför allt att förstå exakt varför hen gjorde sitt val. Inget mer. Har man kommit såhär långt är det väldigt bra. Om personen visar nyfikenhet kring ditt eget val kan du berätta om det. På det här sättet har vi lyft frågan från något helt neutralt, till något man stannar upp och funderar över. I bästa fall blir det ett bra möte som förbättrar er relation, och du kan använda det du lärde dig när du jobbar med det storskaliga. 
Jag måste tillägga att jag känner igen mig väldigt mycket i frågan, och att den här taktiken jag just beskrev är bra i teorin men ganska klurig att få till i praktiken. Men det finns ju tyvärr ganska gott om tillfällen att öva. Lycka till! /Kali